För utställningen och verket Mellan tre fingrar har Olof Nimar fotograferat frukter. Lime, mispel och plommon, i kompositioner som för tankarna till klassiska stilleben-målerier. Men frukterna har fotograferats i rörelse, vilket motarbetar såväl det ”stilla livet” som kamerans förmåga till precision. Frukterna glider undan kamerans fokus och tänjer ögonblicket i tid och rum. Utställningen kan läsas som ett enda stort verk i den betydelsen att samtliga bilder hör ihop, och gemensamt bildar en ”värld”. Rörelserna blandas med milda färger och ljus som förför, men skapar också obehag och tvetydighet. Nimars bilder befinner sig på gränsen mellan verklighet och fiktion. En värld som besökaren känner igen, men som sakta blir allt mer främmande.

På frågan om vad ett fotografi av en lime föreställer svarar de flesta av oss – ”det är en lime”. Nimars bilder skapar en paradox mellan den/det porträtterade och porträttet, något som ifrågasätter ens egen blick och kunskap. Bilderna insisterar på att vara konst och inte dokumentation, och för exempelvis tankarna till Marcel Prousts jag-blick som obehindrat virvlar genom ting, tid och rum i romanserien På spaning efter den tid som flytt (1913).

Extract from exhibition text by Jenny Kalliokulju